Jag är långt ifrån ensam om att undersöka och söka teoretiskt modellera sexuell orientering i allmänhet och homosexualitet i synnerhet. Jag vill inte begränsa mig till en strikt genetisk eller en strikt kulturell förklaringsmodell, men för att kunna ens ha en chans att hinna med ett så stort projekt inom ramen för ett exjobb är det viktigt att det finns modeller av båda typerna att inspireras av, använda som dom är eller bygga vidare på.
I "Genetic models of homosexuality: generating testable predictions" undersöker Sergey Gavrilets och William R. Rice ett antal genetiska modeller för homosexualitet matematiskt och visar att man med relativt enkel matematik kan motivera en homosexuell fenotyp under flera omständigheter, med huvudsakligt fokus på två genetiska modeller.
Den första modellen kretsar runt överdominanta gener, d.v.s. gener som om den finns i enkel upplaga ökar individens fitness, men som i dubbel upplaga minskar fitness jämfört med individer utan genen. Sådana gener gynnas upp till en viss gräns i en genpool, tills individer som helt saknar genen börjar få lika bra eller bättre fitness i snitt.
Den andra modellen dom undersöker är den om s.k. sexuell antagonism. I den är man intresserad av gener som hos det ena könet orsakar en ökning av fitness, men som hos det andra könet sänker fitness (exempelvis genom att utveckla homosexualitet). Sådana gener kan gynnas så länge fördelen för det kön som gynnas överväger den nackdel som drabbar det andra.
Jag ska granska artikeln närmare och inspireras av deras modeller och resultat när jag bygger min egen modell, och även om jag inte riktigt tänker använda samma begrepp och förenklingar rakt av (t.ex. att kalla ett fenomen som hos män ökar chansen att utveckla homosexualitet för femininisering :-) ) så är det glädjande att hitta väl utformade modeller som jag kan använda i mitt eget projekt nästan rakt av.
onsdag 2 juli 2008
måndag 30 juni 2008
Evolutionärt stabila strategier.
Inom ramen för evolutionär spelteori (som jag avhandlade i förra inlägget) definieras en evolutionärt stabil strategi (ESS) som en strategi (eller kombination av strategier) som inte kan invaderas av alternativa strategier.
Begreppet ESS utvecklades av John Maynard Smith och George R. Price som en lösningsmodell inom evolutionär spelteori där man inte kan, som i traditionell spelteori, anta att spelarna agerar rationellt och kan förväntas välja det alternativ som ger globalt sett högst förväntad avkastning (se Nash equilibrium). Istället undersöker man hur väl alla tänkbara strategier klarar sig i kampen mot varandra, och vilken strategi som kommer att dominera.
Ett villkor för att en strategi ska vara en ESS är att den klarar sig lika bra eller bättre mot alla andra strategier givet att strategin redan dominerar i en befolkning - men inte nödvändigtvis är den bästa strategin i alla tänkbara situationer för alla parter. Om ESS:en väl har kommit att dominera räcker det nämnda villkoret (med ett litet detaljtillägg) till för att se till att ESS:en fortsätter dominera genom att då omöjliggöra för alla andra strategier att invadera.
För att komplicera det hela är det i många evolutionära situationer möjligt att flera olika strategier är ESS:er givet att dom väl har kommit att dominera. Dessutom särskiljer man på ESS och evolutionärt stabilt tillstånd - där det senare betecknar en mix av "rena" strategier som uppträder stabilt. Ofta, men inte alltid, är en ESS en mix av olika "rena" strategier, och är i så fall formellt sett ekvivalent mot ett evolutionärt stabilt tillstånd med en fördelning av "rena" strategier.
För att exemplifiera: Ta Fishers resonemang om könsfördelning hos däggdjur från förra inlägget. Här skulle man kunna tänka sig en möjlig ESS som den "mixade" strategin att fördela sin avkomma mellan hannar och honor slumpmässigt. Men ett evolutionärt stabilt tillstånd skulle kunna tänkas där hälften av befolkningens individer enbart alstrar honor och den andra hälften enbart alstrar hannar.
Begreppet ESS utvecklades av John Maynard Smith och George R. Price som en lösningsmodell inom evolutionär spelteori där man inte kan, som i traditionell spelteori, anta att spelarna agerar rationellt och kan förväntas välja det alternativ som ger globalt sett högst förväntad avkastning (se Nash equilibrium). Istället undersöker man hur väl alla tänkbara strategier klarar sig i kampen mot varandra, och vilken strategi som kommer att dominera.
Ett villkor för att en strategi ska vara en ESS är att den klarar sig lika bra eller bättre mot alla andra strategier givet att strategin redan dominerar i en befolkning - men inte nödvändigtvis är den bästa strategin i alla tänkbara situationer för alla parter. Om ESS:en väl har kommit att dominera räcker det nämnda villkoret (med ett litet detaljtillägg) till för att se till att ESS:en fortsätter dominera genom att då omöjliggöra för alla andra strategier att invadera.
För att komplicera det hela är det i många evolutionära situationer möjligt att flera olika strategier är ESS:er givet att dom väl har kommit att dominera. Dessutom särskiljer man på ESS och evolutionärt stabilt tillstånd - där det senare betecknar en mix av "rena" strategier som uppträder stabilt. Ofta, men inte alltid, är en ESS en mix av olika "rena" strategier, och är i så fall formellt sett ekvivalent mot ett evolutionärt stabilt tillstånd med en fördelning av "rena" strategier.
För att exemplifiera: Ta Fishers resonemang om könsfördelning hos däggdjur från förra inlägget. Här skulle man kunna tänka sig en möjlig ESS som den "mixade" strategin att fördela sin avkomma mellan hannar och honor slumpmässigt. Men ett evolutionärt stabilt tillstånd skulle kunna tänkas där hälften av befolkningens individer enbart alstrar honor och den andra hälften enbart alstrar hannar.
söndag 29 juni 2008
Evolutionär spelteori
Tänkte på uppmaning av en god vän försöka att ytterligare förklara begreppen evolutionär spelteori och evolutionärt stabila strategier. Denna artikel gör sannolikt det mer rigoröst än jag kommer göra här, men vill ändå sammanfatta vad det handlar om i en (förhoppningsvis) mer lättåtkomlig form. Jag börjar med evolutionär spelteori.
Evolutionär spelteori utvecklades först av R. A. Fisher i The Genetic Theory of Natural Selection (1930) som ett led i att söka en förklaring till varför könsfördelningen hos i princip alla däggdjur är ungefär 50/50, även hos arter där det är vanligt med hannar som aldrig lyckas fortplanta sig. Även om Fisher aldrig explicit resonerade med spelteoretiska termer, så upptäckte han att om man definierar individuell fitness i termer av det antal barnbarn individen kan förväntas få, så beror individens fitness på fördelningen av hannar och honor i befolkningen. Finns det ett underskott av t.ex. hannar ökar man sin individuella fitness om man föder fler hannar än honor, och vice versa. Stora avvikelser åt ett håll från en jämn fördelning kommer alltså göra det effektivt för individer att avvika åt andra hållet.
Fisher's resonemang kan med lätthet tolkas spelteoretiskt: enskilda individer gör strategiska val för att maximera sin fitness, i detta fall mätt i antalet barnbarn (val måste här tolkas som ett omedvetet val). Individer som har anlag för att företrädesvis föda hannar kommer gynnas så länge det finns ett underskott av honor, men i takt med att anlaget för detta gynnas kommer vi snart ett få ett underskott av honor - nu lyckas istället både individer som föder lika många eller färre hannar än honor bättre och dessas individuella fitness kommer då vara högre.
Mer generellt: Det viktiga för att kunna resonera spelteoretiskt är att spelarna har ett val mellan olika strategier vars resultat beror på vilka val alla andra spelare gör. I en evolutionär modell kan man inte, som i traditionell spelteori, anta att spelarna gör rationella val - snarare kommer spelarna vara benägna att göra samma val som sina föräldrar. Resultatet blir dock på sikt ungefär detsamma: Individer som har anlag för en "bättre" strategi kommer att gynnas, individer som har anlag för en sämre kommer att missgynnas (med bättre menas helt enkelt den strategi som i den gällande miljön maximerar önskvärt resultat).
Fördelningen av anlag för olika strategier efter många generationer är ofta det intressanta, och det är här evolutionärt stabila strategier kommer in. Mer om dessa i nästa inlägg.
Evolutionär spelteori utvecklades först av R. A. Fisher i The Genetic Theory of Natural Selection (1930) som ett led i att söka en förklaring till varför könsfördelningen hos i princip alla däggdjur är ungefär 50/50, även hos arter där det är vanligt med hannar som aldrig lyckas fortplanta sig. Även om Fisher aldrig explicit resonerade med spelteoretiska termer, så upptäckte han att om man definierar individuell fitness i termer av det antal barnbarn individen kan förväntas få, så beror individens fitness på fördelningen av hannar och honor i befolkningen. Finns det ett underskott av t.ex. hannar ökar man sin individuella fitness om man föder fler hannar än honor, och vice versa. Stora avvikelser åt ett håll från en jämn fördelning kommer alltså göra det effektivt för individer att avvika åt andra hållet.
Fisher's resonemang kan med lätthet tolkas spelteoretiskt: enskilda individer gör strategiska val för att maximera sin fitness, i detta fall mätt i antalet barnbarn (val måste här tolkas som ett omedvetet val). Individer som har anlag för att företrädesvis föda hannar kommer gynnas så länge det finns ett underskott av honor, men i takt med att anlaget för detta gynnas kommer vi snart ett få ett underskott av honor - nu lyckas istället både individer som föder lika många eller färre hannar än honor bättre och dessas individuella fitness kommer då vara högre.
Mer generellt: Det viktiga för att kunna resonera spelteoretiskt är att spelarna har ett val mellan olika strategier vars resultat beror på vilka val alla andra spelare gör. I en evolutionär modell kan man inte, som i traditionell spelteori, anta att spelarna gör rationella val - snarare kommer spelarna vara benägna att göra samma val som sina föräldrar. Resultatet blir dock på sikt ungefär detsamma: Individer som har anlag för en "bättre" strategi kommer att gynnas, individer som har anlag för en sämre kommer att missgynnas (med bättre menas helt enkelt den strategi som i den gällande miljön maximerar önskvärt resultat).
Fördelningen av anlag för olika strategier efter många generationer är ofta det intressanta, och det är här evolutionärt stabila strategier kommer in. Mer om dessa i nästa inlägg.
fredag 20 juni 2008
Den homosexuella fenotypen.
Ett rimligt sätt att betrakta homosexualitet hos människor är som en fenotyp (eng. phenotype), ungefär ett samspel mellan gener och miljö. I boken The Extended Phenotype argumenterar Richard Dawkins för att betrakta nästan allt i naturen på detta sätt, och ägnar praktiskt nog en sida i boken åt (manlig) homosexualitet med uppslag på åtminstone 3 möjligheter till dess uppkomst:
Dawkins uttrycker tydligt en skepsism mot att homosexualitet alls skulle vara genetiskt betingad, men noteras bör att mer stöd för detta har lagts fram på senare år - att homosexualitet kan förklaras som en fenotyp stöds även indirekt av FBO-effekten och den nyligen presenterade KI-forskning på fysiska skillnader i homo- och heterosexuellas hjärnor (i min modell tänker jag ställa upp och testa så många hypoteser om enbart genetisk påverkan, enbart miljöorsaker och en kombination av gener och miljö som är praktiskt möjligt).
Tre uppslag alltså: Den sterila arbetarstrategin, 'sneaky male'-strategin och en radikalt förändrad miljö (edit: med miljö avser Dawkins framför allt den genetiska miljön). Dawkins tycks ta den sista teorin som mest sannolik, och jag ställer frågan vad denna miljöförändring då skulle kunna vara? Och om en sådan miljöförändring skett nyligen (säg under de senaste 20.000 åren) - borde inte då en avtagande trend vara att vänta?
Consider human male homosexuality /.../ On the face of it, the existence of a substantial minority of men who prefer sexual relations with their own sex rather than with the opposite sex constitutes a problem for any simple Darwinian theory. /.../
Trivers (1974), Wilson (1975, 1978), and especially Weinrich (1976) have considered various versions of the possibility that homosexuals may, at some time in history, have been functionally equivalent to sterile workers, foregoing personal reproduction the better to care for other relatives. I do not find this idea particularly plausible, certainly no more so than a 'sneaky male' hypothesis. According to this latter idea, homosexuality represents an 'alternative male tactic' for obtaining matings with females. In a society with harem defence by dominant males, a male who is known to be homosexual is more likely to be tolerated by a dominant male than a known heterosexual male, and an otherwise subordinate male may be able, by virtue of this, to obtain clandestine copulations with females. /.../
Homosexuality is, of course, a problem for Darwinians only if there is a genetic component to the difference between homosexual and heterosexual individuals. While the evidence is controversial (Weinrich 1976), let us assume for the sake of argument that this is the case. Now the question arises, what does it mean to say there is a genetic component to the difference /.../? It is a fundamental truism, of logic more than genetics, that the phenotypic 'effect' of a gene is a concept that has meaning only if the context of environmental influences is specified, environment being understood to include all the other genes in the genome. A gene 'for' A in environment X may well turn out to be a gene for B in environment Y. It is simply meaningless to speak of an absolute, context-free, phenotypic effect of a given gene.
Even if there are genes which, in today's environment, produce a homosexual phenotype, this does not mean that in another environment, say that of our Pleistocene ancestors, they would have had the same phenotypic effect. A gene for homosexuality in our modern environment might have been a gene for something utterly different in the Pleistocene.
Dawkins uttrycker tydligt en skepsism mot att homosexualitet alls skulle vara genetiskt betingad, men noteras bör att mer stöd för detta har lagts fram på senare år - att homosexualitet kan förklaras som en fenotyp stöds även indirekt av FBO-effekten och den nyligen presenterade KI-forskning på fysiska skillnader i homo- och heterosexuellas hjärnor (i min modell tänker jag ställa upp och testa så många hypoteser om enbart genetisk påverkan, enbart miljöorsaker och en kombination av gener och miljö som är praktiskt möjligt).
Tre uppslag alltså: Den sterila arbetarstrategin, 'sneaky male'-strategin och en radikalt förändrad miljö (edit: med miljö avser Dawkins framför allt den genetiska miljön). Dawkins tycks ta den sista teorin som mest sannolik, och jag ställer frågan vad denna miljöförändring då skulle kunna vara? Och om en sådan miljöförändring skett nyligen (säg under de senaste 20.000 åren) - borde inte då en avtagande trend vara att vänta?
tisdag 17 juni 2008
Statistik!
Börjat läsa Homosexuality/Heterosexuality - Concepts of Sexual Orientiation (många författare) från The Kinsey Institute, och tyckte det börjar bli dags för lite sifferexercis!
Söker man på statistik om hur vanligt homosexualitet är idag möts man av hundratals sidor där man på grund av olika agendor mer eller mindre godtyckligt slänger sig med siffror från alltifrån en knapp procent till över tio. Vad gäller homosexuella erfarenheter citeras ofta Kinsey's mer seriösa studier från 1948 (män) och 1953 (kvinnor!) där bland männen så många som 50% på något sätt reagerat erotiskt på andra män, 37% haft homosexuella upplevelser som lett till orgasm, 13% haft mer sådana erfarenheter med män än med kvinnor under sina liv och 4% betraktade sig som uteslutande homosexuella. Studien av kvinnors sexualitet visade konsekvent en lägre andel.
Studien kritiserades för en del metodologiska missar, men efter en genomgång där statistiskt tvivelaktiga urval rensats bort (bl.a. en stor grupp fängelsekunder) visade det sig att siffrorna knappt förändrades (36,4% hade haft orgasm med andra män istället för 37% osv)!
Flera har resonerat att andelen som faktiskt är uteslutande homosexuella rimligen borde vara högre än dom som öppet erkänner det, även anonymt, men ändå har flera seriösa studier sedan Kinsey's uppmätt relativt höga värden: 4-8% för manlig och runt 4% för kvinnlig homosexualitet är normalt. Vissa studier ger anmärkningsvärt avvikande värden, så man kan fundera på om variansen verkligen är stor i olika grupper eller om utslaget är väldigt metodberoende (en i vissa media ofta citerad telefonundersökning gav värden på en knapp procent). Exakta siffror är inte extremt relevant i sig, intressantare då att konstatera att det i alla lägen är en beskedlig procentandel av befolkningen samt att den andelen i alla studier skiljer sig åt mellan könen.
Fråga: Hur stor andel av befolkningen kan man förvänta sig uppvisa en viss "fatal" genetisk mutation? Med fatal menar jag en mutation som gör att individen inte dör eller av någon annan anledning inte reproducerar sig eller på något sätt bidrar till sina geners överlevnad. Jag har sett approximationen 1 på 10000 användas - d.v.s. 0.01% - men inte hittat något stöd för denna approximation.
Jag överväger i övrigt att använda en tolkning Kinsey's 7-gradiga skala för sexuell orientering i min matematiska modell, mest för illustrera. Andra möjligheten är den tvådimensionella skalan som föreslagits där homoeroticism och heteroeroticism är två oberoende storheter. Det är möjligt att den senare är enklare att simulera och dessutom tar med möjligheten till asexualitet.
Söker man på statistik om hur vanligt homosexualitet är idag möts man av hundratals sidor där man på grund av olika agendor mer eller mindre godtyckligt slänger sig med siffror från alltifrån en knapp procent till över tio. Vad gäller homosexuella erfarenheter citeras ofta Kinsey's mer seriösa studier från 1948 (män) och 1953 (kvinnor!) där bland männen så många som 50% på något sätt reagerat erotiskt på andra män, 37% haft homosexuella upplevelser som lett till orgasm, 13% haft mer sådana erfarenheter med män än med kvinnor under sina liv och 4% betraktade sig som uteslutande homosexuella. Studien av kvinnors sexualitet visade konsekvent en lägre andel.
Studien kritiserades för en del metodologiska missar, men efter en genomgång där statistiskt tvivelaktiga urval rensats bort (bl.a. en stor grupp fängelsekunder) visade det sig att siffrorna knappt förändrades (36,4% hade haft orgasm med andra män istället för 37% osv)!
Flera har resonerat att andelen som faktiskt är uteslutande homosexuella rimligen borde vara högre än dom som öppet erkänner det, även anonymt, men ändå har flera seriösa studier sedan Kinsey's uppmätt relativt höga värden: 4-8% för manlig och runt 4% för kvinnlig homosexualitet är normalt. Vissa studier ger anmärkningsvärt avvikande värden, så man kan fundera på om variansen verkligen är stor i olika grupper eller om utslaget är väldigt metodberoende (en i vissa media ofta citerad telefonundersökning gav värden på en knapp procent). Exakta siffror är inte extremt relevant i sig, intressantare då att konstatera att det i alla lägen är en beskedlig procentandel av befolkningen samt att den andelen i alla studier skiljer sig åt mellan könen.
Fråga: Hur stor andel av befolkningen kan man förvänta sig uppvisa en viss "fatal" genetisk mutation? Med fatal menar jag en mutation som gör att individen inte dör eller av någon annan anledning inte reproducerar sig eller på något sätt bidrar till sina geners överlevnad. Jag har sett approximationen 1 på 10000 användas - d.v.s. 0.01% - men inte hittat något stöd för denna approximation.
Jag överväger i övrigt att använda en tolkning Kinsey's 7-gradiga skala för sexuell orientering i min matematiska modell, mest för illustrera. Andra möjligheten är den tvådimensionella skalan som föreslagits där homoeroticism och heteroeroticism är två oberoende storheter. Det är möjligt att den senare är enklare att simulera och dessutom tar med möjligheten till asexualitet.
måndag 16 juni 2008
Homohjärnor
Bevis för att homosexualitet är ärftligt eller åtminstone präglat i väldigt unga år presenteras idag på DN.se genom att på olika sätt visa hur homosexuellas hjärnor i viktiga avseenden är uppbyggda som det motsatta könets.
Den tidigare forskning DN refererar till är antagligen bland annat denna: ‘‘Brain response to putative pheromones in lesbian women’’ av Hans Berglund, Per Lindström och Ivanka Savic, men den nya studien verkar inte finnas i PNAS online-utgåva ännu. Dom specifika tekniska detaljerna kan ha betydelse för resonemang om "nyttan" med homosexualitet hos människor - att homosexuellas hjärnor på fler sätt än vad gäller sexuell orientering är mer lika det motsatta könets hjärnor kan på olika omvägar ge stöd för hypoteser att det under särskilda omständigheter skulle kunna gynna någon part att prägla fostrets sexualitet åt homosexualitet och hypoteser om att det skulle gynna den homosexuella individen i sig.
Det återstår att visa om homosexualitet är genetiskt styrd (sonen / dottern kommer bli homosexuell definitivt) eller präglad hormonellt under havandet eller senare - vilket den biologiska forskningen säkert fortsätter att söka ett svar på. Vad gäller mitt arbete kan jag i viss mån testa alla tänkbara hypoteser genom approximativa resonemang om deras "nytta", men för att det ska vara helt genetiskt styrt måste man resonera att det utom rimligt tvivel är gynnsamt för den homosexuellas gener att vara just homosexuell (dvs att generna kan gynnas ur ett själviskt genperspektiv i någon situation) - annars skulle anlagen utan tvivel i hög grad selekteras bort.
För att anknyta till mitt förra inlägg om orsaken "Fraternity Birth Order"-fenomenet som antyder att sexualitet i viss mån präglas efter befruktningen: Kan brist på kvinnor i en grupp, indirekt genom att mödrar vet att dom fött söner tidigare, indikera till modern att det vore bättre att prägla barnet till en pseudo-dotter (homosexuell man) än att föda upp ytterligare en heterosexuell man? Varför ser man inte FBO-effekten åt andra hållet?
Skulle det kunna vara så att fler individer med typiskt kvinnliga egenskaper redan tidigt i människans utveckling varit gynnsammare för gruppen? Varför i så fall inte bygga in en mekanism som ändrar fördelningen mellan könen till en överrepresentation av kvinnor?
Edit: En vän tipsade om denna artikel i NewScientist som refererar direkt till PNAS-artikeln, (DOI: 10.1073/pnas.0801566105) men tyvärr bekräftar det bara att artikeln inte finns online än. Intressant att notera ur NewScientist-artikeln är dock följande, som styrker min egen slutledning om att detta inte bevisat att homosexualitet är nedärvd:
Den tidigare forskning DN refererar till är antagligen bland annat denna: ‘‘Brain response to putative pheromones in lesbian women’’ av Hans Berglund, Per Lindström och Ivanka Savic, men den nya studien verkar inte finnas i PNAS online-utgåva ännu. Dom specifika tekniska detaljerna kan ha betydelse för resonemang om "nyttan" med homosexualitet hos människor - att homosexuellas hjärnor på fler sätt än vad gäller sexuell orientering är mer lika det motsatta könets hjärnor kan på olika omvägar ge stöd för hypoteser att det under särskilda omständigheter skulle kunna gynna någon part att prägla fostrets sexualitet åt homosexualitet och hypoteser om att det skulle gynna den homosexuella individen i sig.
Det återstår att visa om homosexualitet är genetiskt styrd (sonen / dottern kommer bli homosexuell definitivt) eller präglad hormonellt under havandet eller senare - vilket den biologiska forskningen säkert fortsätter att söka ett svar på. Vad gäller mitt arbete kan jag i viss mån testa alla tänkbara hypoteser genom approximativa resonemang om deras "nytta", men för att det ska vara helt genetiskt styrt måste man resonera att det utom rimligt tvivel är gynnsamt för den homosexuellas gener att vara just homosexuell (dvs att generna kan gynnas ur ett själviskt genperspektiv i någon situation) - annars skulle anlagen utan tvivel i hög grad selekteras bort.
För att anknyta till mitt förra inlägg om orsaken "Fraternity Birth Order"-fenomenet som antyder att sexualitet i viss mån präglas efter befruktningen: Kan brist på kvinnor i en grupp, indirekt genom att mödrar vet att dom fött söner tidigare, indikera till modern att det vore bättre att prägla barnet till en pseudo-dotter (homosexuell man) än att föda upp ytterligare en heterosexuell man? Varför ser man inte FBO-effekten åt andra hållet?
Skulle det kunna vara så att fler individer med typiskt kvinnliga egenskaper redan tidigt i människans utveckling varit gynnsammare för gruppen? Varför i så fall inte bygga in en mekanism som ändrar fördelningen mellan könen till en överrepresentation av kvinnor?
Edit: En vän tipsade om denna artikel i NewScientist som refererar direkt till PNAS-artikeln, (DOI: 10.1073/pnas.0801566105) men tyvärr bekräftar det bara att artikeln inte finns online än. Intressant att notera ur NewScientist-artikeln är dock följande, som styrker min egen slutledning om att detta inte bevisat att homosexualitet är nedärvd:
But as Savic herself acknowledges, the study can't say whether the brain differences are inherited, or result from abnormally high or low exposure in the womb to sex hormones such as testosterone.Oavsett vilket indikerar studien empiriskt att någon part kan ha ett intresse av att homosexualitet utvecklas. Hade varit intressant med en omfattande studie över lång tid där man gör samma typ av undersökning på barn, från så tidig ålder som möjligt till vuxen ålder för att se när strukturerna uppstår.
Fraternal Birth Order and Sexual Orientation
Denna artikel på Wikipedia beskriver det besynnerliga fenomenet att sexuell orientering hos söner påverkas av hur många äldre bröder modern fött:
Exakt hur det går till är inte helt utrett, men utöver möjligheten att det är en evolutionär miss så tåls det att undersöka hur de inblandade aktörerna skulle kunna ha något att vinna på det: Modern, bröderna och den präglade brodern själv. Att fadern spelar en roll efter befruktningen är osannolikare, men inte omöjligt.
Strategier som förklarar varför det skulle vara positivt för någon inblandad är klara kandidater för att tas med i modelleringen - frågan är bara vad modern respektive dom äldre bröderna skulle ha att vinna på det? Vad skulle fadern respektive den präglade brodern själv ha att vinna? Spontant kan jag tänka mig att den äldre brodern skulle vara mer benägen än modern att utveckla präglingsegenskapen - han behöver trots allt inte ta kostnaden av att föda och amma barnet till en viss ålder. Minskad konkurrens om gruppens kvinnor är en möjlig anledning. Samtidigt är det inte helt ovanligt att den äldsta sonen är homosexuell heller, vilken förklaring är tillämpbar då?
Både modern och bröderna skulle kunna tjäna in investeringen att prägla barnet om man gör optimistiska antaganden om den homosexuellas egenskaper - t.ex. att han skulle vara mer benägen än en heterosexuell man att stanna i gruppen, bidra med resurser, kriga för gruppens överlevnad eller vårda om sina bröder och systrars barn - men här behövs en realistisk kostnadskalkyl med få optimistiska antaganden.
According to several studies, each older brother increases a man's odds of developing a homosexual sexual orientation by 28%–48%.Sannolikheten att en yngre broder blir homosexuell ökar alltså markant ju fler äldre bröder denna har. Effekten är bara påvisad för män, homosexualitet hos döttrar tycks inte ha någon korrellation till antalet äldre syskon. Bogaert, A. F. (2006) har därtill uteslutit att det skulle vara en miljöfaktor under uppväxten genom att visa att effekten bara gäller biologiska bröder.
Exakt hur det går till är inte helt utrett, men utöver möjligheten att det är en evolutionär miss så tåls det att undersöka hur de inblandade aktörerna skulle kunna ha något att vinna på det: Modern, bröderna och den präglade brodern själv. Att fadern spelar en roll efter befruktningen är osannolikare, men inte omöjligt.
Strategier som förklarar varför det skulle vara positivt för någon inblandad är klara kandidater för att tas med i modelleringen - frågan är bara vad modern respektive dom äldre bröderna skulle ha att vinna på det? Vad skulle fadern respektive den präglade brodern själv ha att vinna? Spontant kan jag tänka mig att den äldre brodern skulle vara mer benägen än modern att utveckla präglingsegenskapen - han behöver trots allt inte ta kostnaden av att föda och amma barnet till en viss ålder. Minskad konkurrens om gruppens kvinnor är en möjlig anledning. Samtidigt är det inte helt ovanligt att den äldsta sonen är homosexuell heller, vilken förklaring är tillämpbar då?
Både modern och bröderna skulle kunna tjäna in investeringen att prägla barnet om man gör optimistiska antaganden om den homosexuellas egenskaper - t.ex. att han skulle vara mer benägen än en heterosexuell man att stanna i gruppen, bidra med resurser, kriga för gruppens överlevnad eller vårda om sina bröder och systrars barn - men här behövs en realistisk kostnadskalkyl med få optimistiska antaganden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)